Emmsisweet

Vad har

Jo, jag har funderat på en sak, det har jag.

Kanske någon av er kan hjälpa mig.

Hur är det egentligen med vänskap.

Vilket är bäst?

Dålig vänskap eller ingen vänskap alls?

Det kanske låter kymigt, men så här tänker jag.

...........

...........

Annars kryllar mitt liv av goda vänner och jag förundras ofta över hur bra jag har det.

Fast jag vet, det får man inte säga. Aja baja, så gör man inte i Sverige.

Det kan vara farligt.

Det kan hända något.

Lagom är bäst.

Jag har bara så fördömt svårt att vara lagom.

Det liksom bubblar inuti mig och jag vill visa hur glad jag är.

Glad för mitt barn, min älskade Sambo,

min mamma och pappa, mina syskon, mina vänner

......

Jag har ett otrevligt mönster i mitt beteende/tänkande.

I början av en bekantskap är jag tolerant och öppen för vad den andra vill, tycker och tänker.

Om den andre vill äta ditten till middag eller se datten på bio och jag egentligen vill något annat,

brukar jag låta den andra bestämma för att det inte spelar mig någon större roll.

Jag brukar också vara hjälpsam och lättillgänglig.

Men sedan, efter något halvår/år, händer det ofta att jag blir irriterad av att jag upplever att relationen inte är ömsesidig.

Jag känner det som att det alltför sällan är på mina villkor och att tjänster och gentjänster balanseras dåligt.

Så blir jag misstänksam och drar mig undan, börjar irritera mig på den andre, slutar att höra av mig och ibland har jag också sagt något sårande för att jag varit arg.

Då tar relationen slut och jag är ledsen att ha förlorat en vän och att jag har sårat en annan människa samt varit feg.

Jag tror att jag är dålig på att vara tydlig vara mina gränser går och att jag är konflikträdd.

Frågan är, är jag också naiv och kanske i längden inte särskilt snäll utan snarare ogin och krävande?........



Tips på hur jag tror jag kan förändra mitt sätt och tänkande?
Vad jag väntar mig av mina vänner

Man kan förvänta sig ömsesidighet i en vuxen vänrelation.

Precis som jag skriver:

''borrar jag hål för din tavla kan du hjälpa mig med blomvattning när jag är bortrest''.

I den mån man kan ser man till att vara ungefär lika mycket tillgängliga för varandra och hittar en god balans som passar båda.

Man utnyttjar inte varandra och missbrukar inte förtroende, beroende och tillit.

Man respekterar och visar hänsyn och från hjärtat har man en genuin lust att finnas för varandra.