Emmsisweet

Hej!

Go kväll!

Jag träffade för några år sedan Mannen i mitt liv.
Herregud vad kära vi har varit, han har berättat för "hela världen" att det är vi och han är mycket passionerad och romantisk, och har behandlat mig som en prinsessa i allt!
 (förutom nedanstående som jag är mycket frågande till).
 Han är en man med mycket manlig utstrålning, och för mig var han helt oemotståndlig, vi föll stenhårt för varandra.
Vi har varit varandras livskärlekar!
Vi har ett toppen sexliv och även bra kommunikation så jag kan inte förstå att nedanstående händer.
Är allt bara oskyldigt vänskapligt?

Han har under våra år varit mycket svartsjuk o har nog mått väldigt bra av att jag inte haft några manliga bekanta
 - så enkelt för honom.
 Jag blir dock mycket uppvaktad när vi är ute, men visar alltid att det är Min Man som jag vill ha.

Själv kom jag på honom med att ha en "sms" "telefon"-relation med en annan kvinna för några år sedan. 
- jättekul för mig.
Jag blev oerhört sårad!!
 Jag hade inte fått veta något, han hade berättat att han kände denna kvinna lite, men inte att de var de här proportionerna i kontakten.
 Var nästan på väg att lämna honom då. Han ångrade sig mycket och "klippte" direkt med henne .
(sa han)
Jag ringde faktiskt upp henne själv o hon sa att hon kunde förstå att man kunde tolka deras dialog som mer än vänskaplig, men att det verkligen inte var något.

Efter mycket om och men så förlät jag honom och kunde faktiskt gå vidare i vår realtion
- allt var frid o fröjd.
Det var "slut" på sms:en och all kontakt.
(Enligt honom)

Tro det eller ej
- efter ett par år så kommer jag på honom att ha kontakt med henne igen!!
Märkte jag drastiskt,
och jag vet att det är fel att snoka,
men magkänslan sa mig något.
jag fick också det bekräftat av en person.

 Min "man" ljög om det in i det längsta,
 men när jag "facar" honom med hans mobil i handen så "erkänner" han.
 Det visar sig att de festat ihop,
han har varit hemma och hos henne o s v

 - fy fan så sviken jag kände mig.
Det tog lång tid innan jag fick ur honom det,
än idag vet jag itne vad som är sant eller osant.

Han bedyrade återigen att det endast handlade om vänskap men att anledningen till att han inte berättade det var för att inte såra mig.
vad vet jag,
 de kanske fick en sån där "speciell kompiskontakt" som betydde mycket, men jag då??
Vad jag kände mig oviktig då!

 Sa till honom att en första gång kunde jag förlåta,
 men nu när han drog in skiten igen var det oförlåtligt.

 Jaa, hursom, vi har gått på en slingrig stig efter det,
separerat,
hittat tillbaka,
avslutat det vi hade,
och försökt igen.
Vi bestämde oss för det.

 Han har slitit för att få ihop det igen mellan oss.
Jag har sagt till honom att jag befinner mig i en mycket sårbar situation och att han behöver uppvakta mig on-mass.

Jag har också sagt att min tillit till honom nu är mycket naggad och förstörd,
men om han bara visar att han vill ha oss tillbaka med alla medel så vet jag att jag är så stark,
så jag är beredd att satsa.

Nu till saken;

Hon/Han skriver till varandra minst varannan dag så fort jag vänder röven till. 
NU reagerar jag!!!
Jag BLIR helt tokig

 - mycket beror så klart på det jag tidigare varit med om. 

Jag vet att man behöver vänner och han har andra tjejkompisar,
men inte en chans att de beter sig så här,
och hör av sig hela tiden.

Jag blir ledsen på honom när han inte förstår hur sårad och känslig jag blivit i o m d han gjorde tidigare.
Återigen känner jag mig oviktig - är jag orättvis då?

Jag tycker också det är skillnad på vänskap och flirtighet!!
Att boosta, ge komplimanger o glada tillrop på ett öppet FB där ALLA kan läsa är ju inte alls samma sak som sms.

Sms är ju väldans privat och sker i dunklet.
 Kan inte heller förstå varför hon/han har ett sånt behov av att höra av sig så ofta och fråga vad han gör o s v.

Känner bara att jag håller på att få kalla kårar igen.

 Jag är inte svartsjuk av min natur,
men jag tycker att vissa saker inte är lämpliga när man är i ett kärleksförhållande,
och jag är som sagt mycket skadad.

Det värsta är ju så klart inte vad hon skriver, utan hans svar på min reaktion;
 jo, då skulle han förklara för henne att JAG blev sårad av hennes sms & betende.
Säger man till andra att det är ens partner som blir sårad av såna sms så säger han ju att det är ok för honom som får dem, men att min partner tar illa upp!?
Jag höll på att bli tokig.

Jag bad honom att be henne om att sluta höra av sig överhuvudtaget. 
Tycker det hon håller på med är väldigt dissande av vårt förhållande?

 Nu är han jättearg på mig över min starka reaktion och han klandrar mig.

 Han är så besviken för han tycker att jag gör fel som bryr mig och helt enkelt vill att han ska be henne fara åt helvete! 

Nu har de återigen kontakten!!


- överreagerar jag??
Undrar om hon skulle tycka det var ok om hon själv utsattes för det och undra om min svartsjuke "man" skulle tycka det var ok att jag betedde mig så??

Jag vet inte riktigt hur jag ska takla hela situvationen!!
Vill bara få ett slut på detta och jag ska inte behöva lämna honom...
vad är det som är så väldigt svårt att hålla sig ifrån en annans "man"

omoget beteende!!

Det räcker nu!!
2,5 år har detta på gott
och jag vill inte mer...

DET ÄR NOG NU..

Varför??
Varför gör hon så här mot oss??
Ja jag vet att man är två för att dansa en tango..

Men ingen INGEN ska komma och säga att han inte älskar mig...

För varför kan han inte släppa mig då??
Varför är jag här??
Varför existerar jag i hans liv hela tiden...

Jag antar att någon säkert kommer känna sig träffad av detta..
men som sagt..
inget otrevligt skrivit bara ren sanning..
behöver skriva av mig..

Vill bara få ett slut på äklandet!!

Finns många där ute,
säkert någon som vill ha dig oxå..
Men min "man" vill jag att du ger fan i!!!

Lämna oss i fred
låt oss äntligen få frid från dig...

RIP...