Emmsisweet

Jag har ju under en längre tid nu kännt mig ganska mossig i hjärnan och inte vetat hur jag skall lyckas med allt!

Allt finns in om oss, irritationen också :-) Jag kan vara jätte irriterad, fräser som det värsta kattskrället....

 

Vid dessa stunder skall man göra som de punkter under:

Ge uttryck för dina känslor.

• Skriv upp sådant som gör dig irriterad och arg. Försök hitta ett mönster i de faktorer som utlöser din irritation.
• Svar: Kontrollförlust - värk - trötthet - oro
• Finn en rutin att använda när du blir irriterad. Luta dig tillbaka, slappna av och ta ett par djupa andetag innan du säger något.
• Okej, skall fösöka, andas - meditera - le :-)
• Använd inte ord som "bör", "ska" och "får" när du talar om uppgifter som du har framför dig. Tänk i stället "jag vill".
• Hm - Jag vill inte, men om jag frestar mig själv med en belöning så kanske jag vill lite svagt :-) FEL: Jag måste kapitulera inför det som är, gilla läget och göra mitt bästa - inför mig själv och min nästa.....

Så här får jag hålla på med mig själv när jag känner motstånd inför något, det hjälper alltid och ger mig faktisk en bonus i form av närvaro till det som komma skall.......

Sköt om dig och var snäll mot dig själv...

känns som om folk tappat tron på mig för länge sedan och att jag ensam kämpar om att bevisa något som jag egentligen inte ska behöva bevisa.
Jag har så många gånger snubblande tagit mig fram på mina trasiga fötter och blundat för det leende som faktisk finns inuti mig.
Har ofta känt att Emma är lika med elände och problem för omgivningen,
där av gör jag mig bäst i ett hörn,
där jag är tyst och inte stör.

Jag förstår att det är bra att tänka realistiskt,
att det är bra att ha fötterna på jorden och inte sväva iväg i någon slags framtidsplan som varken har trygghet eller god ekonomi att utlova.
Men när det ligger något framför mina fötter där jag blir erbjuden att pröva mina just nu ganska brutna vingar på ett sätt som jag tror kommer passa mig,
då känns det fruktansvärt fel att säga nej på grund utav andra....

Om jag kunde spola tillbaka tiden och göra saker och ting ogjort hade jag gjort det,
men samtidigt, som en klok tjej sa till mig precis
"Det är misstagen man lär sig utav".
Synd bara att man ibland måste fokusera mera på hur jag faktiskt skött mig förut istället för att fokusera på att åtminstone försöka tro att jag kan lyckas den här gången.

Den största motivation jag som människa kan få är att överbevisa er som är skeptiska,patetiska och negativa att jag faktiskt kan lyckas utan att känna att jag har ert stöd i ryggen.
Om jag bara för en gångs skull vågar tro på mig själv och vågar göra det här för att JAG vill,
då tror jag att jag kommer kunna känna en otroligt stor glädje